Tankar från en dal

Hej kompisar!
 
Från ett plöstligt ingenstans fick jag en stark längtan tillbaka till bloggis. Simon och jag var nyss uppe och gick på ett berg. Det var supervackert och jag saknar knappt havet? Istället porlar det från små bäckar längs hela vägen och smältsnö droppar från klipporna. Nästan havsljud. 
 
 
 
Jag blev så full av ljus och livsglädje efter vår prommis att jag tog tjuren vid hornen och beställde ett par vårskor. Nu kommer de alltså vänta på mig när jag kommer hem härifrån. Det är fint. 
 
 
Dessutom har jag kommit in i ett nytt skrivarflow!!! (hoppas att det inte tar slut för att jag skriver såhär?) Just nu snittar jag två sidor text om dagen. Supernöjd. Kanske är det för att vi under två veckor ska skriva en 15-sidors novell och för att jag började i typ måndags...? Och på så vis försvann en utav de två. Men ja, hur som så känns det kanon. Jag har börjat hitta mig själv i språk och ton och det är ju alltid kul. 
 
Jag har sökt skola nu i alla fall och det känns som att min framtid hänger på en skör liten sytråd. Det finns bara en väg jag tänkt att gå, och om övre makter (universitet) inte finner mina gymnasiepoäng lämpliga, vet jag inte vad jag ska göra av mig själv. Mitt leverne pendlar alltså mellan superglad och vettskrämd. 
 
Kram
från
mig 
 
0 kommentarer

Skrivet i tacksamhetsstund

Jag vill bara skriva ett slags tacksamhetsinlägg (fast jag egentligen borde skriva en gestaltningstext i skräcktema med begränsningar) för att jag har slagits av många tankar de senaste dagarna. 
 
Som ni vet var jag ju i Stockholm från i torsdags tills igår morse. Under den tiden träffade jag massor av människor. Victoria som jag ju känt i näääästan tio år?! Det är så sjukt. Hon, Rebecka, Agnes och jag träffades på Hällevikslägret då. Det är helt sjukt att vi hållit kontakten så länge, trots allt avstånd. Sedan tog jag en fika med Amanda, hon gick skrivarkursen i höstas och vi träffades på förra Stockholmsträffen. Den gången pratade vi om så otroligt mycket bra saker att det kändes om om vi känt varandra jättelänge? Och den här gången försvann två och en halv timme i som i ett knäpp mellan tumme och långfinger. Supertrevligt var det. 
 
Untitled
Untitled
 
Jag tog ju inga bilder på människorna det här handlar om, men här är i alla fall lite vinklar från Kaffeverket vid S:t Eriksplan.
 
Samma eftermiddag hade vi kursträff. Åh, älskar kursträffar. Jag mötte upp en annan Amanda på ett fik i Gamla stan (som jag numera är rädd för pga såg sex råttor där en natt). Hon är också en så otroligt klok och fin och inlyssnande person. Vi pratade ju om allting mellan himmel och jord och fick sedan skynda iväg till Nobelmuséet där vi träffade återstoden av klassis. Alltså inte allihop eftersom att det är en distansbaserad kurs, men ett par stycken. Det var supertrevligt. Plus underbara lärare. Önskar att vi var en vanlig klass och en vanlig skola. 
 
Tidigt tidigt onsdag morgon, åkte jag in till T-centralen och tog tåget mot Oslis. När klockan var typ halv 11 rullade tåget in på perrongen och där stod Josefine! Underbara människa. Vi har träffats totalt tre gånger någonsin och eftersom hon bor där tog vi en fika, innan jag skulle åka vidare till Simon. Sjukt trevligt. Jag önskar att vi kunde umgås jämt. 
 
Och så igår eftermiddag åkte jag till Hemsedal. Där stod min nummer ett bästa människa på jorden och jag blir typ knäsvag när jag ser honom. Simonpimon. Så just nu andas jag alltså in all kärlek som finns att uppbåda för att klara av de månader som är kvar tills han kommer hem igen. 
 
Och och och, som att förstärka all tacksamhet så vet jag att när jag kommer hem har bästa Nelly fyllt tjugo år, och jag vill krama om henne och ge henne present och jag vill träffa min Ebba också. Och denna saknade Nathalie också hoppas jag. Åh. JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA MÄNNISKOR OMKRING MIG. 
1 kommentar

Green kitchen stories

Årets bokreafynd hittade jag på Ica Maxi. Den här kokboken har ju cirkulerat på varenda blogg jag läst, så det känns som ett användbart köp. Än så länge har jag inte lagat någonting, men jag tänkte göra granolan snart. På grund av magen har jag ju fått hitta mättande frukostsubstitut och det känns som om Green kitchen stories har många att ge mig. 
 
DSC_0903
DSC_0905
DSC_0908
 
Och såklart blir jag ju kär i en bok som har en vallmoäng redan på de första sidorna. 
 
Idag tänkte jag finjustera skrivuppgiften, läsa, spela sims och gå en promenad ungefär. Imorgon ska jag äääääntligen till frisören och råda bot på min utväxt. Jippi. Längtar alltid som ett barn på julafton.
 
Ha en bra dag hörrni!
0 kommentarer