Bort allt vad oro gör

Mitt humör har tagit sig en ordentlig vändning sedan jag skrev det deppigaste av inlägg häromdagen... Just nu känner jag mig själaglad. Alla uppgifter och inlämningar är klara. Vi har fått reda på nästan alla betyg. Och studenten är om två veckor. TVÅ?! Jag kan helt enkelt inte ligga och ömka mig för det som varit. Den ljusnande framtid är ju för tusan här! 

 
Nathalie fick lov att föreviga kvällens hårfall. Jag var nämligen på mitt andra besök (någonsin) hos frisören idag. Vilken lyx och ynnest att få bli omhändertagen de där två timmarna, och sedan gå där ifrån som en ny människa. Hejdå förfärliga utväxt. 
0 kommentarer

I kroppen min

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet inte vilka formuleringar och ord som känns värdiga denna självbiografi. Helt fantastisk och så sjukt jäkla nödvändig är den i alla fall. Cancern har tagit många liv ifrån mig, men nu börjar jag förstå hur den kan upplevas inifrån. Vad som händer med kroppen och hjärnan. Hur döden blir en del av livet, fast ändå inte. 

 
Ida frågade för ett tag sedan om jag hade läst brevet Kristian Gidlund skrev till sina ofödda barn. Nej sa jag då. Men så en dag låg uppslaget framför mig. Jag satt på tåget och kände hur hela ens världsbild vändes upp och ned. Så fantastiskt fint och så fruktansvärt sorgligt att själen började blöda. 


0 kommentarer

Efterlängtat lugn

 
 
Ni anar inte hur jag längtat efter en kväll som denna. En kväll som kan spenderas i all enkelhet utan vidare ansträngningar. Jag har kokat mig en kopp te, tänt ljus och krypit ner under den tjocka varma filten. Tänkte insupa litteraturtips och författarbesök i Babel och sedan ta igen förlorad sömn. Ta hand om er!
0 kommentarer