Angående trångsynthet

Jag kan ärligt säga att jag inte är någon nytänkande människa. Ofta är jag väldigt trångsynt när det gäller musik filmer böcker och liknande. Hittar jag en film som är bra, tittar jag på den tills alla replikerna sitter som ett rinnande vatten. Läser jag en bok som är fängslande rekommenderar jag den till alla jag känner i flera år samtidigt som jag läser om den om och om igen. Dyker det upp ett soundtrack från en musikal lyssnar jag sönder albumet tills jag kan sjunga samtliga låtar med sällan skådad inlevelse. 
Detta är så typiskt mig, och det gör mig så väldigt oroad att jag som är så ung lever ett liv som en pensionär. Min mormor är tusan mer flexibel och öppen för nya saker än vad jag är. 
 
Men nu, idag, sitter jag framför horisonten jag skådat så väldigt många gånger. I hörlurarna strömmar en spellista som tydligen skulle passa för lata helgdagar och på bordet framför mig ligger en bok som heter Onanisterna. Jag märker till min förvåning att musiken är bra trots att jag inte hört det innan, och att det grabbiga språket i boken är ganska underhållande trots allt. Kanske öppnar detta upp mina ögon för att göra nya upptäckter i kulturvärlden som är så väldigt omfattande. Där finns säkerligen många oupptäckta spår som kan uppfylla mig.
0 kommentarer