I hjärtat av vår vänskap

Sedan studenten har mitt inre på något sätt värjt sig mot allt vad böcker och ord heter. Jag har velat fokusera på annat. På det som inte är förknippat med ångest. 
Men så slog den till ändå, läslusten, och jag tog tag i den som låg närmast. Hjärtat i vår vänskap fick jag av Simon i födelsedagspresent och sedan nittonde maj har jag burit den med mig överallt utan att ha läst en rad. Men så ikväll kändes det lägligt att börja. Så jag läste tills sista meningen. Och herre min skapare vilken roman. Jag kommer för evigt älska Anna Gavalda, så är det bara. Hon har en förmåga att skriva om människor på ett så naturligt och nästan krasst sätt, att karaktärerna fortsätter att leva efter pärmens slut. Älskar hur hon skapar ett så starkt band mellan två helt skilda personligheter och gör dem till fantastiska varelser, alla nackdelar till trots. Anna Gavalda är ju även författaren bakom min favorit Tillsammans är man mindre ensam och denna påminner till stor del om den. Utan att bli ett fiasko. Tvärtom. Här var det kort och koncist, rakt på sak trots det till en början svårtolkade språket. Jag är ingen diktare och ingen poet, men tusan vad vackert det var. Vackert i sin smutsiga verklighet. 
 

Någon utförligare beskrivning orkar jag inte ge ikväll... Sängen kallar på mig. Sov så gott. 
0 kommentarer