Rummet en junikväll

I mitt rum har två hyllplan kommit upp. Jag var stolt när jag satt upp dem alldeles själv första gången. Sakta sakta började de åka ut från väggen och jag insåg att de skulle rasa om jag inte tog ned dem. Mina bristande erfarenheter på snickarplanet gjorde att jag desperat ringde pappa som förklarade att jag behövde ha expanders som stabilliserade hyllorna, eftersom det troligtvis var gipsskivor bakom. Jaså. Ja jo, vi åkte till Beijers och köpte ett par stycken och vipps så blev de uppsatta igen. Betydligt mer stabila den här gången. Dessutom fick min Berså karaff (eller vad det är) en mer värdig plats än förrut och jag kan se mina bästa böcker innan jag ska sova om kvällarna.
I fåtöljen nedanför ser ni den nya Elsa Beskow kudden som Simon gav mig i studentpresent. Älskar den så mycket. Fabror Blå fick ta plats i sängen istället.
I alla fall, på min fula expedithylla står globen och ett par tre burkar som vi hittade i Emmas gömmor förra veckan. Fint och de rymmer både måttband och säkerhetsdosor.
Sist men inte minst står en nästan död bukett som jag fick av mormor på studenten kvar i fönstret. Sålänge den står sig såhär får den glädja mig ett tag till. 

Med tanke på regn plus ledighet plus förkylning sitter jag helst härinne och tittar på Vänner. Har legat framför datorn sovandes och tittandes och snorandes i flera dagar. Min självömkan gör mig väldigt introvert. Men jag hämtade glatt ut ett bokpaket idag och blev mäkta imponerad av att hålla en pocketbok på 1000 sidor i näven. Det är tydligen en av böckerna vi ska läsa till hösten och jag får väl börja läsa på studs om den ska bli utläst någon gång. Annars då? Ja jo, jag går promenader när jag orkar och jag har jobbat litegrann. Börjar på riktigt nästa vecka, men nu unnar jag mig lata dagar. Så jäkla skönt. 
 
Nu ska jag dricka te och tränga undan febern med alvedon. Ta hand om er! Kramar! 
0 kommentarer

I hjärtat av vår vänskap

Sedan studenten har mitt inre på något sätt värjt sig mot allt vad böcker och ord heter. Jag har velat fokusera på annat. På det som inte är förknippat med ångest. 
Men så slog den till ändå, läslusten, och jag tog tag i den som låg närmast. Hjärtat i vår vänskap fick jag av Simon i födelsedagspresent och sedan nittonde maj har jag burit den med mig överallt utan att ha läst en rad. Men så ikväll kändes det lägligt att börja. Så jag läste tills sista meningen. Och herre min skapare vilken roman. Jag kommer för evigt älska Anna Gavalda, så är det bara. Hon har en förmåga att skriva om människor på ett så naturligt och nästan krasst sätt, att karaktärerna fortsätter att leva efter pärmens slut. Älskar hur hon skapar ett så starkt band mellan två helt skilda personligheter och gör dem till fantastiska varelser, alla nackdelar till trots. Anna Gavalda är ju även författaren bakom min favorit Tillsammans är man mindre ensam och denna påminner till stor del om den. Utan att bli ett fiasko. Tvärtom. Här var det kort och koncist, rakt på sak trots det till en början svårtolkade språket. Jag är ingen diktare och ingen poet, men tusan vad vackert det var. Vackert i sin smutsiga verklighet. 
 

Någon utförligare beskrivning orkar jag inte ge ikväll... Sängen kallar på mig. Sov så gott. 
0 kommentarer

Kalas i Kåraboda

 
Vet inte vad som har hänt, antingen är det jag som är ringrostig eller är det kameran som tjabbar. Bilderna blir inte vad de en gång var, utan brusiga (tvånget till höga iso-tal när ljusinsläppet försämrats) och ofokuserade. Autofokusen är så sjukt seg och det knivskarpa i bilderna saknas. Men det var inte kameran jag skulle klaga på i detta inlägg, utan jag tänkte berätta om söndagens kalas i Kåraboda! Ida fyllde nämligen år och Lin i onsdags. Alla systrar, barn och all släkt var samlade. Vi skrattade och tjabbade, pratade och åt, som sig bör på ett släktkalas. Barnen lekte och vi byggde tågbana och gungade på Lins nya inomhusgunga. Lättsamt och gemytligt var det!
0 kommentarer