Expeditionen - min kärlekshistoria

Okej, det blev en del bokinlägg på raken, men det får lov att gå för den här gången! Framöver kommer läsningen förmodligen ligga på is...

Efter gårdagens läsmani tog det mig inte lång tid idag att läsa ut Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma. Jag har läst om den på diverse bloggar, där det definitvt råder delade meningar om denna bok. 
Utan dessa recensioner i bakhuvudet ska jag försöka ge en bild av hur jag upplevde denna läsning!

Bea är helt fascinerad av Andréexpeditionen, en expedition som ägde rum i slutet av 1800-talet. Tre välutbildade män från Stockholm skulle på uppdrag av Andrée ge sig ut på Arktis för att med hjälp av den tidens modernaste färdmedel - vätgasballong, vara de första att nå jordens nordligaste punkt. Resan blev inte som de förväntat sig, och så småningom hamnade de på en,vad man får veta senare, väldigt svårframkomlig ö, Vitön. 
Dessa tre män kom aldrig därifrån. 

 
Hundra år senare börjar Bea nysta i detta fallet, som så många förut. Hon utbildar sig till läkare för att kunna dra medicinska slutsatser och vara delaktig i forskningsprojekt kring expeditionen. Visst är storyn väldigt intressant och gripande, men det blir mer som en redogörelse för hennes tankar och egna spekulationer. Stundtals lite väl ingående, och jag hade velat ha mer av själva berättelsen om hur de färdas över isarna och om breven Strindberg skickar hem till sin trolovade Anna. Jag vet att hon använder sig av den dokumentation som finns, vilket innebär att hon inte hade kunnat utveckla historien. Sedan är inte Expeditionen någon roman utan mer en fackbok med skönlitterära inslag. 
 
 
Slutligen, definitivt läsvärd! 



0 kommentarer