Midvinternattens köld är hård

Nu har jag landat hemma i min lilla oas igen. Jag tänkte att lovet skulle bli ett ypperligt tillfälle att vara hemma mest hela tiden, men icke sa Nicke. Men visst blir man på ett märkligt vis utvilad ändå, trots flängandet. 
Hemma för mig är på något märkligt vis även skogen. Eller ja, till viss del såklart. Finns få ställen som är så helande för hela kroppen. 
Axelpaxel och jag tog i alla fall favvorundan trots minusgraderna och det var så jäkla vackert. 

 
 
1 kommentar
Ann

Finfina bilder <3